Nostalgi

Igår började jag tänka på hur snabbt tiden går, att det faktiskt är över ett år sedan jag fick veta att jag var gravid igen och sen hela den resan. Började tänka på när jag väntade Saga.
Det känns som en evighet sen, jag kommer knappt ihåg tiden innan Saga kom och jag kan för allt i världen inte förstå vad man underhöll sig med när man inte hade barn? ojoj

Den dagen vi fick veta att det var ett litet pyre där inne blev vi nog båda lite rädda. Det var väntat men när man väl fick ett plus på den där stickan blev man lite chockad och man funderade på hur det skulle gå, hur vi skulle klara det. Jag tyckte då att den graviditeten var jobbig, idag vet jag bättre. Det var ju rena rama promenadsegern att vänta Saga. Förlossningen var som en dröm. Tog 6-7 timmar så man hann förstå vad som hände och det drog endå inte ut på tiden så man stod ut. Helt plötsligt låg man där med en varm klump på bröstet. En liten filur som tittade på oss med sina stora ögon. En liten tjej som direkt började leta efter sin mat och som sedan knep tag i fingrarna på mamma o pappa. Lyckan var total.
Jag kommer ALDRIG glömma känslan när jag fick upp våran tjej på mitt bröst. Världens finaste varelse som vi hade skapat och som var våran, nu var hon här äntligen. Brevid mig satt en gråtande Anders, en så otroligt stolt pappa.
Ganska snart efter förlossningen satte vi igång att ringa mormor, morfar, farmor, moster osv. Superglada över att berätta om våran prestation!

Idag är hon nästan 2 år gammal, en stark och självständig tjej med mycket egen vilja! TACK mormor och farmor för att ni förde över era gener till min dotter. Jag behöver inte sakna er så mycket nu för jag har en del av er båda i min underbara tjej och det tillsammans med en bit från sin mamma och en bit från sin pappa kommer ta henne så otroligt långt! Jag har aldrig någonsin varit så stolt som jag är som mamma.

Förra året, 2008 kom året som förändrade våra liv något otroligt. Vi blev gravida igen, trots ppiller. Vi beslutade oss för att OK det får bli ett syskon. Det var inte tänkt så tidigt men nu blev vi gravida och jag skulle inte förlåta mig själv om jag tog bort det barnet för att 1 år senare skaffa ett annat. Pga ppiller ville de göra ett tidigt ultraljud och döm till min förvåning när jag låg där i gynstolen och läkaren sa "Ja jag ser en fullt frisk bebis här, jag ser till och med två". Just då ville jag sjunka genom jorden och aldrig komma upp igen, ALLT vändes upp och ner. Precis som jag några minuter senare vände allt upp och ner för deras pappa. Vi fick mycket att tänka på. Skulle vi klara två barn till? Ville vi ha två barn till? Hur skulle allt lösas? och den största frågan av alla, Ska vi verkligen behålla dom?

I efterhand känner vi nog båda att abort aldrig var ett alternativ, det hade aldrig blivit så, vi hade inte klarat av det men just då var tankarna många. Efter många om och men bestämde vi oss för att vi minsann klarar det, Saga ska bli storasyster till 2 små krabater om allt går som det ska.

Det var graviditeten från helvetet, jag kan nog inte än idag nämna något positivt med graviditeten, men ultraljud och vetskapen om att våra TVÅ bebisar växte där inne gjorde att man klarade av det. När jag sen låg på BB 10/10 med mitt svullna ben tänkte jag "Snart är det våran tur att gå omkring här i korridoren, då med två små bebisar" men aldrig trodde jag väl att det var dags så snart.
"Vi ses igen inom några veckor" sa läkaren då jag åkte hem. Jag kom hem, vi kramades med Saga, vi tittade på idol och sen gick vi och la oss eftersom jag var så trött efter allt ståhej. kl 1 vaknade jag. kl. 01.15 ca väckte jag Anders för att säga att pappa var på väg för att hämta Saga och vi skulle åka till Uppsala igen, nu var det dags.
Jag hade inga värkar ännu så Anders kunde ta det lugnt. När vi sen runt 03.15 var vid maxi i uppsala komm värkarna med en jäkla fart. Det var en magisk gräns vid maxi, från att ha haft inga värkar alls till att ha de starkaste värkarna och det var inge mellanrum. En timme senare är Albin ute!
Ännu en gång är jag med om upplevelsen att få upp mitt nyfödda barn på mitt bröst. Han var mindre vad sin storasyster var men tog endå lika stor plats i mammas hjärta! Helt otroligt. Att an kan ha dom känslorna för barnet redan då det kommer ut! Att ligga där och känna värmen, närheten, andetagen och höra rösten av sin alldeles nya bebis det går itne att beskriva känslan med ord!

25 minuter senare var det dags igen, ännu en "klump" kom upp på bröstet och Albin lades till igen och nu låg jag där med TVÅ. Ni som har fött ett barn vet hur lyckan att få upp sitt barn känns och tänk er att dubbla den tanken med två för så kändes det verkligen!
Efteråt var jag liiite besviken över förlossningen och det är jag fortfarande. Det gick lite för snabbt och eftersom det inte heller kändes ett dugg efteråt så förstod jag inte riktigt att jag hade fött barn, det var en "omtumlande" känsla. Men där var dom, mina två nya bebisar.

Nu var jag 3barnsmor, det kändes konstigt, annorlunda och alldeles alldeles underbart!!! Jag hade kärlek över och nu var cirkeln sluten, det var dessa två killar som saknades. Vår familj är komplett och alldeles underbar!

Mina killar har även dom vuxit till sig och blivit små riktiga människor. Dom är självständiga men vill endå känna närheten av varandra. Dom älskar sin storasyster och det värmer i mammahjärtat när man ser dom tre gosa med varandra. Saga är stolt över sina bröder och jag tror minsann att killarna är stolta över sin underbara storasyster, men hur stolta dom än är kommer dom aldrig bli lika stolta som deras mamma är över dom!

Jag älskar er mina underbara barn! Och jag tycker så otroligt mycket om att se tillbaka på graviditeter, förlossningar, småbarnstid osv, men jag tycker också om att se frammåt mot allt som vi ska vara med om!





Nyföddbild 1: Saga
Nyföddbild 2: Emil
Nyföddbild 3: Albin