Alla har ett val

Alla vuxna människor har ett val. Tar man beslutet att sätta ett barn till världen så måste man ta sitt ansvar och ta hand om barnet.
Många tar hand om sina barn och tror att dom är världens bästa föräldrar och begränsar sedan barnet något så otroligt.

Jag älskar mina barn över allt annat, dom är mitt liv. Innan jag fick barn trodde jag aldrig jag kunde tycka så mycket om små barn men i samma ögonblick som man får reda på att något lever i ens mage så är den där enorma kärleken där. Det gör ont i hela ens kropp ibland. Om dom gör illa sig så är det du som förälder som mår sämst, det gör ont. Men samtidigt måste små barn få trilla lite ibland. Ett barn som aldrig har gjort sig illa har aldrig varit barn var det en som sa till mig en gång och det är SÅ sant. Man kan inte rädda dom från allt och tänk om dom aldrig får göra sig illa hur ska dom bli när dom är äldre sen?

Ibland när dom gör vissa framsteg gör det ont i kroppen för man verkligen känner hur snabbt allt går, men man kan inte göra något åt det. Man måste låta dom utvecklas i sin egna takt. Som förälder måste man släppa efter lite, barnet måste få utvecklas.

Folk som stannar inne för att det är jobbigt att ta sig ut med flera barn... Det stör mig mycket, barn måste få komma ut! Det är inte DOM som valt att skaffa syskon det är NI då får man dra sitt strå till stacken och inte vara så otroligt lat. Att vara förälder är egentligen ganska lätt, så länge man ser till att inte göra det jobbigare än vad det är. Självklart är det jobbigt i perioder men i samma sekund man tar beslutet att bli förälder tar man också beslutet att ha ett oförutsägbart liv, det kan ALLTID hända något som förändrar vardagen, antingen positivt eller negativt. Det är sånt man får räkna med. Resan man väntat på så länge KAN bli inställd för att barnet blir magsjuk, TVn man köpte igår KAN åka i golvet idag, bilen man älskar KAN bli nerspydd osv osv, det är sånt som händer.

Många säger till mig "Du flyttade ju hemifrån när du var 16, tänk om Saga vill göra det". Varför ska jag låta Saga flytta hemifrån när hon är 16 för att jag gjorde det? Jag har lärt mig något av mitt misstag. Nu i efterhand ser jag att det hade varit bättre att bo kvar hemma, att gå klart min utbildning i Uppsala som hade gett mig en bättre grund att stå på, att stanna hos mina vänner här osv. Samtidigt så skulle jag inte ha varit den jag är idag om jag inte hade flyttat ner till skåne då jag var 16 år, det formade den person jag är idag. Men som det ser ut nu skulle jag inte låta något av mina barn flytta hemifrån redan vid 16 års ålder, speciellt inte bara för att jag själv gjorde det. MEN det kan visa sig att t ex Saga vill gå på gymnasie längre bort, blir tvungen att flytta, är redo att flytta osv och då tänker inte jag vara den som sätter käppen i hjulet. Som sagt, jag har tagit beslutet att skaffa barn, jag får då se till deras bästa istället för mitt eget bästa.

Jag skulle helst vilja att mina barn stannade i småbarnsåldern och alltid var mammas små älsklingar men så funkar det inte, en dag kommer dom bli mammas stora älsklingar och prova sina egna vingar och när den dagen kommer vill jag att deras vingar ska orka bära dom och DET är min uppgift att se till att dom gör!