Aborternas årstid

Nu får folk sommarkänslor och vaknar till liv efter en lång och deppig vinter. Då börjar kärleken sprudla hit och dit och folk träffar nya, vissa tillfälliga osv och blir på tjocken för varför skydda sig?
Barnmorskorna har fullt upp denna årstiden med ett stort ökat antal aborter.
Vad tänker folk med? Visst vår/sommarkänslor i all ära, ut och träffa kärleken men varför inte skydda sig? Vi vet väl alla att man blir gravid genom samlag?
Att använda abort som preventivmedel är väl lite.... ja jag hittar inget ord.

Jag är kär o glad o galen just nu men jag har mitt skydd. Jag skyddar mig mot graviditet.
Olyckor kan hända ja, jag fick tvillingar då jag åt ppiller o jag säger inget om abort vid graviditet om man skyddar sig och råkar bli gravid endå och inte har möjlighet till ett barn just då. Läste en skrämmande artikel om just detta innan och funderade lite.
Antalet aborter TREdubblas under denna årstiden!
Sen kan jag ju reagera på detta viset för att jag själv aldrig skulle kunna tänka mig att gå igenom det. Hade jag, trots skydd, blivit gravid så skulle jag nog med största sannorlikhet behålla barnet, om det inte var väldigt väldigt fel.
Men alla är olika och det är tur det!;)

Här packas det för fullt för tillfället, nästa vecka är det dags för mig å Martin att flytta så det gäller att förbereda sig! Hej å hå
Hoppas ni har en bra helg i det underbara sommarvädret!

Begravning

Idag var jag med mina kära föräldrar på begravning. Det var min faster och hennes man som begravdes.... Dom dog med några dagars mellanrum pga sjukdom... Att båda får dödliga sjukdomar och dör i princip samtidigt, hur troligt är det?

Men den dagen mitt livs kärlek dör vill jag också dö och ha en fin dubbelbegravning! Perfekt för paret som varit tillsammans en halv evighet.

Mitt under begravning kom jag på mig själv med att tänka "Vilken jäkla tur att farmor och farfar redan är döda"... Jag har aldrig någonsin tänkt så innan men nu kändes det skönt för jag vet att min farmor hade mått så dåligt av att begrava sin dotter.
Trist såklart att dom blev sjuka och det inte gick så bra men väldigt skönt att dom äntligen fick somna efter ganska lång tids kämpande...

Annars händer det grejer här men mer om det kommer senare.
Nästa vecka är det en liten flicka som blir 3 år, tänk va tiden går fort. Hon önskar sig, cykel, rosa ballonger, dockor, docksäng, kudde, traktor, ett till kök, piano, pling pling och godis. 5/6 ska vi slå på stort och ha barnkalas som heter duga, då är ni välkomna;)

Vänner

Stora motgångar visar vilka som är ens riktiga vänner. Då jag fick barn försvann en stor del av mina vänner. Jag hade några få kvar och fann några nya men aldrig någonsin trodde jag väl att en kompis sedan 15 år tillbaka, en kompis som utgav sig för att vara den bästa, skulle hugga en i ryggen då man behövde henne som mest.
Det har varit mitt val att skiljas men med tre barn är det aldrig någonsin lätt. Jag har hittat kärleken väldigt snabbt igen, ibland kan jag tycka att det var för snabbt men det känns bra.

MEN mitt i allt det dåliga har jag också fått en ordentlig utrensning av mina vänner och nu vet jag att det finns de vänner som kommer finnas där för mig i vått och torrt. Som kommer ställa upp för mig när som helst och som jag kommer att ställa upp för när de än behöver det.
Vänner som jag aldrig någonsin haft förut, vänner som jag kan dela verkligen ALLT med och som accepterar MIG för den JAG är och inte försöker ändra en enda liten del på mig. Vi har upplevt så otroligt mycket kul ihop och även tråkigheter. Vi har skrattat, slagits, dansat, gråtit och ja allt ihop helt enkelt och vi klickar finfint!
Jag vill tacka Sabina, Hasse, Peter och inte minst Martin för att ni finns! Jag vet inte om jag hade klarat denna tiden utan er, ni är guld värda!
Ni har öppnat era hem och era familjer för mig och nu tillhör ni min familj! Jag älskar er och ni ska veta att jag gör allt och lite till för er!
Och för guds skull (speciellt du Peter) tveka aldrig någonsin igen att be om hjälp, jag ställer upp!

Jaha ja

Jag är visst inte så bra på att ljuga som jag trodde! Käre mor och far hade såklart redan förstått att flyttlasset går åt flera håll å kanter i Juni.
Som jag skrev i förra inlägget har jag funnit kärleken på nytt och denna gången känns det rätt på alla vis, Martin som han heter kommer mer eller mindre flytta in här hos oss sen. Det är en smidig lösning på diverse problem. När man bor så långt från varandra kan man inte träffas så mycket och vi får båda hjälpas åt med barn osv.
Han har blivit en godkänd del av våran vardag och jag har blivit mer än godkänt av hans lilltjej.
Så snart är vi en storfamilj med 2 vuxna, 4 barn och 1 hund. Hej å hå! Tur att Martin jobbar mest nätter så alla tider går att pussla ihop o så;)

Men nu vet ni gott folk hur läget ligger till.

Igår hade vi årets första riktiga sommardag, och det var verkligen en sommardag! Satan i gatan så varmt det var. Savannah o Saga sprang in och ut hela dagen och lekte och killarna satt snällt och ritade. Kanon.
Sommarvädret ville dock inte hålla i sig så idag är det regnigt å dant, men men. Det blir nog till att baka lite idag tror jag.
Hoppas ni har det bra där ute!

Tillbaka?

En separation/skilsmässa tar tid. För oss har det tagit sin lilla tid att hitta "rätt bana" så att säga men nu värkar vi vara "on track".
Livet knallar på, barnen bor varannan vecka hos mig och varannan hos sin pappa. Vi bor kvar i hummelsta än sålänge men 1/6 flyttar far deras in till Enköping.

Mamma har hittat kärleken i någon annan och den växer för var dag som går. Det gick på tok för snabbt men det klickade och det är inget man kan hjälpa. Martin är numer en del av min familj.

Barnen mår nu mycket bättre när mamma o pappa hittat rätt på banan. När dom vet att dom ska vara hos mamma ena veckan och med pappa andra veckan. Så just nu känns det som livet rullar på ganska så bra endå.

Under resan har man dock fått sig en hel del chockar, vänner sen många år tillbaka som visar sig vara skräp osv. Men vem mår bra i längden av att ha sådana vänner? Inte jag!

Jag kan helt enkelt säga att livet leker just nu och jag är oerhört tacksam för det jag har! För att inte tala om min ganska så nyfunna och underbara vän som jag har i Sabina, en människa som jag aldrig någonsin kommer släppa! Hon har öppnat sitt hjärta, sin famn och sist men absolut inte minst sitt hem för mig! Tack underbara vän!

Så som ni ser, det rullar på, Sanna mår bättre och inläggen i bloggen blir nog tätare nu!