Farmor, kära farmor!

Idag är det ett helt år sedan min älskade farmor bestämde sig för att ge sig av till farfar.

Jag har klarat mig utan min farmor ett helt år! Fast jag är inte utan henne, jag är med henne fast på ett helt annat vis. Jag har aldrig långt till min farmor, jag kan bara inte ha fysisk kontakt med henne längre. Farmors råd följer mig varje dag.
Jag och min farmor är otroligt lika varandra och hennes råd har hjälpt mig mycket, hennes råd får mig på fötter igen om jag tappat fästet, hennes råd får mig att vara den starka människa jag är idag!

Ibland blir jag så otroligt sugen på att ringa farmor, det går inte, MEN jag kan fortfarande sluta ögonen och höra henne svara... Jag vet precis hur hon lät, vad hon sa osv. De första 2-3 minutrarna av våra samtal var alltid likadana och det kan alltid spelas upp i mitt minne. Men sen kände jag också min farmor så väl så jag vet vad hon hade sagt om saker och ting.

Jag älskar dig farmor och jag saknar dig varenda dag men jag är tacksam för att du fortfarande finns så pass nära mig! jag vet att du förstår hur jag menar!