Ja idag var vi på Anders morfars begravning. Usch och fy, begravningar är då aldrig det minsta roliga. Man behöver inte ens känna personen speciellt bra för att det ska vara jobbigt.
Tyckte mest synd om Anders mormor som på drygt 6 månader mist både sin son och sin livskamrat sedan minst 50 år tillbaka.
Usch å fy!
Mina föräldrar ska minsann leva i all evighet, likaså alla andra jag känner!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nej du lilla fia så är det inte, men vi ska hänga i många år än
SvaraRadera