Första dagen på jobbet var.... givande. Jag fick gå ut ur en sal en gång för att det blev för jobbigt. Innan man kommit in i arbetet så blir nog vissa tillfällen väldigt jobbiga.
MEN även hon som jag gick brevid, som har jobbat där i 8 år, skyndade sig en hel del och gick ut med gråten i halsen så jag tror helt enkelt det hör till.
Det dagen man inte bryr sig längre är det nog dags för karriärbyte.
Men livet är bra orättvist ibland, vad har dom där stackars barnen hunnit göra för ont? Verkligen ingeting. Vissa kommer dit för första gången, för utredning och får sitt och sin familjs värsta besked någonsin, livet vänds upp och ner på en sekund. Medan vissa har bott där till och från i hela sitt liv och dom kan vara över 10 år gamla!
Ibland straffar han där uppe helt fel människor!
Men en sak är säker, jag har nog ALDRIG varit så glad för mina barn som idag!;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Sanna! Var arbetar du och med vad?
SvaraRaderaKram,
Jenny
Ja nog har du all rätt i världen att uppskatta dina underbara friska söta ungar allt, speciellt när man ser sådana orättvisor som att de små är dåliga
SvaraRaderaJag tror att man lär sig hantera situationen och sedan kunna leva på de stunder som man ser barnen bli friska.
SvaraRaderaÄven om man ser många sjuka så måste det vara underbart att vara till hjälp, underlätta och göra det roligare för de sjuka små liven.
Jenny, jag jobbar på akademiska sjukhuset med cancersjuka barn
SvaraRaderaOj, vad starkt av dig Sanna. Jag beundrar dig verkligen. Jag skulle aldrig klara av att möta de barnen och föräldrarna. Vilken tur att det finns sådana människor som DU! Önskar innerligt att jag klarade av att arbeta med något sådant.
SvaraRaderaKRAM!
Jenny
Jenny, ja det är verkligen inte lätt märker man nu men samtidigt tror jag det är bra att man berörs. Den dagen man inte längre bryr sig är det nog dags att säga upp sig! Barnen och föräldrarna har så mycket att ge.
SvaraRaderaTack för dina uppmuntrande ord!
Kram