Mycket har hänt på sistonde. Jag och Martin har flyttat och varit utan dator och försökt komma i ordning osv. Nu är vi färdigflyttade, har kommit i ordning och känner oss hemma här med barnen, det enda som saknas är att barnen ska byta dagis snart och lite småsaker men annars flyter livet på väldigt bra här! Ett helt nytt liv känns det som!
Och börjar man om på nytt tar man nya tag. Jag har hittat rätt i mitt liv, i det jag gör, den jag lever med, min tillvaro, min framtid och ja allt känns finfint!
Däremot är jag otroligt trött på folk som tror sig bestämma över andras liv.
Under den gånga tiden har jag fått höra att jag har fel vänner, för många barn och fel partnet.
För det första, mina vänner är helt helt underbara! Det finns inte mångamänniskor som ställer upp för sina vänner i vått och torrt och VERKLIGEN gör det men det har mina gjort! så inte ett ont ord om dom, TACK!
För många barn? För vad? För ditt eller mitt liv? Jag har inte för många barn i mitt liv. Jag klarar av mina barn utan problem. Jag vet hur min framtida familj ska se ut och i den ser jag 6 barn. Det vore det optimala för mig. JAG har tid för mina barn, tid att ge alla barn den uppmärksamhet dom behöver och tid att aktivera alla barnen. Dom har också en stor syskonskala sedan vilket kan vara bra att ha. Idag har jag 4 barn, mina tre egna och mitt "bonusbarn" Savannah som jag räknar som en i min familj nu. Min familjesituation är MITT(och min partners såklart) val och så länge jag sköter den så är det jag som bestämmer den.
Och Martin, fel karl? noooo way! jag har äntligen hittat rätt! Jag vet att folk som känner mig väl aldrig hört mig säg dessa orden förut, utan snarare "jo det känns bra" men med Martin kan jag stolt säga att jag hittat RÄTT. Vi är lika, vi funkar finfint ihop. Vi är RÄTT för varandra. Jag tror att människan vet när den hittat absolut RÄTT och det är så jag känner nu!
Jag har ett nytt jobb som jag trivs finfint med och jag har snart fixat matte B kursen så att jag, när jag i framtiden känner mig redo, kan läsa till sjuksköterska som jag velat länge nu.
Så tack ni där ute som står bakom mig och låter mig leva mitt liv och vara glad och lycklig!:)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om det är så bra nu så borde väl det vara det enda som räknas?
SvaraRaderajag skulle tro att de som har negativa kommentarer är antingen avundsjuka eller oroliga för dig. det är ju ganska ovanligt att man rycker upp rötterna så hastigt som du ju faktiskt har gjort. Det går ju inte att neka. Folk är inte vana vid det.
Du är bäst och du gör dina val och hur dom än är för andra är det du som ska leva. Vad mig anbelangar så gör du rätt. Martin är fin kille och barnen mår ju bra och är superfina. Men tänk på mormor och morfars plånbok många barn många presenter dyrt. Vi älskar dig kram
SvaraRadera